rrandom

Gog eftermiddag.
Idag är det midsommar, en högtid som jag alltid såg fram emot när jag var liten. för mig så betydde denna dag; jordgubbstårta, saft, plocka blommor och en massa lekar med hela min familj och släkt. och så fick jag ju vara uppe så länge jag orkade hålla ögonen öppna. då kände jag mig stor ska ni veta.

Detta år kör vi samma sak, det blir ett firande med nära och kära. min lillasyster, madde, har utmanat oss på kubb. (fyi,  madde är seriöst bäst i världen på det)   medans jag suger stenhårt. så min enda chans att vinna är om jag lyckas värva madde så att jag hamnar i hennes lag.

MOHAHA,  dax att dra igång min plan så jag har en chans att lyckas innan detta otroligt seriösa spel drar igång.

Let the games begin!

Jag sitter och tittar igenom olika videor på datorn som jag har laddat in från min mobiltelefon. Jag fastnade på de videor jag spelade in under Paramores konsert som jag var på i vintras. När jag såg dessa mobilvideor fick jag gåshud. Trots den dåliga ljudkvalitén och bildupplösningen så hindras inte den känslan som jag hade då jag stod nere i publikhavet för att göra sig påmind.

Jag tror inte riktigt att folk förstår hur otroligt musikaliska dessa personer är. Detta band är inte något massproducerat MVT-material. Utan de har äkta rå talang. Sådana talanger som är värda att hyllas. Inte sådana talanger studio-röstmixade-så-kallade-artister besitter. Paramore sticker ut från mängden och jag har aldrig hört en människa sjunga på ett sådant sätt som Hayley Williams kan. Det är nästintill overkligt vilken oerhörd bredd hennes register har, och hon träffar rätt varje gång. Även när hon är sjuk så hennes röst brister på vissa ställen så lyckas hon hålla sig på de högsta tonskalorna. 


Jag har lyssnat på detta band sedan 2005 då de släppte sitt första album All we know is falling. Paramore har gett mig inspiration i överflöd och har fått mitt musikintresse att växa ytterligare.

Jag hade turen och fick se dem live den 30:e november i vintras på fryshuset. Jag överdriver verkligen inte någonstans när jag säger att det var en av mitt livs bästa dagar.

Hör och häpna. När de framför live-versionen av Where the lines overlap så lyckas hon ändå, även fast hon är sjuk. Enjoy

För er som inte vet, jag absolut älskar Travie McCoy. I denna video när han framför sin nya låt tillsammans med Bruno Mars är han så satans underbar. ta er en titt, så får ni se själva!

I lördags hade Josefine fest för att fira hennes kommande 18 årsdag. den kvällen bjöd på mycket trevligt och humöret var på topp hela tiden.
när allt folk sakta började försvinna så kände både louise och jag att vi inte ville avsluta kvällen riktigt än. så vi fyllde på våra glas och satt och sjöng med i gamla nostalgi-låtar tillsammans med vår nyfunne vän Dan. ett antal låtar, skratt och fula foton senare, märkte vi att klockan började närma sig två.
josefine och peter bestämde sig för att sova. och vi med. eller, det var iallafall tänkt så. blev det så? nej.

det slutar med att vi satt uppe hela natten och pratade om allt mellan himmel och jord. halv fyra så börade solen visa sig på himmelen. Dan sprang och hämtade kycklingsallad som vi åt upp och vi återgick till vårt vad-som-helst prat.

tiden gick riktigt snabbt och vi somnade till i soffan och vaknade igen efter 20 minuter och kände att vi måste göra något. Vid 9 bestämde vi oss för att röra oss mot tåget som skulle gå 9.26 . Men jaa.. det missade vi.. så vi satte oss på stationen för att vänta på nästa tåg. Dan hade en riktig röta så hans tåg kom efter fem minuter. så han övergav Louise och mig som då fick vänta ensamma på perrongen.
Louise kom på att hon hade en colaflaska i sin väska. vi blev överlyckliga och letade fram den ur väskan för att öppna den. Men flaskjäveln vägrar öppna sig! Vi tar i allt vi har, men det fungerar inte. Louise kom då på idén att vi öppnar locket på den stora sandlådan på perrongen och trycker fast flaskan där för att sedan kunna skruva av korken. Fungerar det? nej.
Det slutade med att jag tog fram min vinöppnare från kvällen innan och sågade på den satans korken. Efter ett antal hugg, skratt, och vridande så gick äntligen flaska-helvetet upp.  
Frukost á la Louise och Bella.

              

Jag tänkte skriva något, men jag ångrade mig för jag är på tok för trött.

Godnatt jord!