Give me attention, i need it now.

Jag sitter och tittar igenom olika videor på datorn som jag har laddat in från min mobiltelefon. Jag fastnade på de videor jag spelade in under Paramores konsert som jag var på i vintras. När jag såg dessa mobilvideor fick jag gåshud. Trots den dåliga ljudkvalitén och bildupplösningen så hindras inte den känslan som jag hade då jag stod nere i publikhavet för att göra sig påmind.

Jag tror inte riktigt att folk förstår hur otroligt musikaliska dessa personer är. Detta band är inte något massproducerat MVT-material. Utan de har äkta rå talang. Sådana talanger som är värda att hyllas. Inte sådana talanger studio-röstmixade-så-kallade-artister besitter. Paramore sticker ut från mängden och jag har aldrig hört en människa sjunga på ett sådant sätt som Hayley Williams kan. Det är nästintill overkligt vilken oerhörd bredd hennes register har, och hon träffar rätt varje gång. Även när hon är sjuk så hennes röst brister på vissa ställen så lyckas hon hålla sig på de högsta tonskalorna. 


Jag har lyssnat på detta band sedan 2005 då de släppte sitt första album All we know is falling. Paramore har gett mig inspiration i överflöd och har fått mitt musikintresse att växa ytterligare.

Jag hade turen och fick se dem live den 30:e november i vintras på fryshuset. Jag överdriver verkligen inte någonstans när jag säger att det var en av mitt livs bästa dagar.






Hör och häpna. När de framför live-versionen av Where the lines overlap så lyckas hon ändå, även fast hon är sjuk. Enjoy


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0